Tåget på Inlandsbanan har stannat för att ta upp passagerare vid Hoting Camping utmed väg E45.

 

Startar hemresan måndag morgon kl. 08:00. Jag har bestämt mig för att köra hela vägen hem, om jag orkar. Kör E45 och passerar i raskt takt Vilhelmina, Dorotea, Strömsund, Östersund och Sveg. Däremellan med stopp för fika och tankning. Kör vidare mot Mora. Någonstans mellan Sveg och Mora började jag känna röklukt utan att särskilt reagera på detta. Efterhand som jag närmade mig Mora blev lukten intensivare och himlen var täckt av rökmoln. Det blev ett konstigt mörker. Dessutom blåste det väldigt hårt, det var svårt att hålla mc:n på vägen. Vid det här laget förstod jag att det kom från skogsbranden i Sala-trakten. Hade från början tänkt köra väg 70 över just Sala, men ändrade mig och körde väg 50 via Örebro och sedan väg 51 över Finspång och hem. Jag tog bara en bild och då på tåget på Inlandsbanan. Ankom hemmet kl. 22:30 mör i axlar, rygg, lår och baken. Jag har kört 99 mil denna dag.

Jag har varit borta 9 dagar. Total denna resa blev det 409 mil. Snitt 45 mil/dag. Snitthastigheten har varit 71 km/t och bränsleförbrukningen 4.4 L/mil. Lägsta temperatur har varit 11 grader uppe på fjällen i Norge. Högsta temperaturen var 31 grader i Mora-trakten.

Jag har kört alldeles för långt på denna korta tid. Jag hade önskat stanna längre på någon av platserna, men det får bli en annan gång och en annan resa.

Hade kanske tänkt mig några ytterligare dagar här uppe, men beslutade mig för att köra hemåt nu. Kör E10 mot Gällivare och därefter, i många mil framöver, blir det E45, Inlandsvägen. Inlandsvägen går parallellt med Inlandsbanan(Vildmarksråget).

 

 

Det berömda klocktornet vid kommunhuset.

 

Lite mer bilder över Kiruna som ju är en av våra viktigaste städer med dess naturtillgångar. Staden är relativt ung, bildades i början av 1900-talet.  Dagens Kiruna ligger i huvudsak vid en sluttning, kanske gruvschaktmassor. Staden kommer nu att flyttas österut och där är det platt så långat ögat kan nå.

Vacker hus. Vet inte vad som hände med bilden. Huset ser snett ut.

 

Den gamla malmstaden.

 

Staden som bildlikt talat är byggd på järnmalm. Detta är så stort att man bara kan flytta hela staden utan att detta verkar märkligt. Flera jag pratat med tycker att flytten går för sakta och att inget verkar hända med projektet. Kiruna är en blandning mellan gammalt och nytt. Det finns en del mycket vackra trähus. Den berömda träkyrkan är en mycket vacker byggnad. Jag körde upp på en gammal slagghög som numera är en slalombacke och utsiktsplats med en mycket vacker milsvid utsikt. Idag har jag kört 42 mil och det ser ut att bli bättre väder i morgon. Jag bor inatt på Kiruna Folkhögskola som under sommaren fungerar som vandrarhem.

 

Fjället där man kan ana toppen och linbanan.

 

Abisko är mycket populärt bland fjällvandrare. Här startar/slutar Kungsleden som går till Hemavan. Abisko har en en linbana upp till fjället. På toppen finns ett fik med jättefin utsikt över fjäll och Torne träsk. När man har fikat kan man ta linbanan tillbaka eller gå ner utmed en relativt lätt led.

 

Torne träsk X 3

 

Från Narvik och fram till Björkliden var det mest kyla och regn. Sedan började temperaturen så sakteliga stiga om är med några bakslag här och där. Det började med 11 grader och så småningom, vid framkomst till Kiruna var vi uppe i 20 grader. Från Riksgränsen och fram till några mil före Kiruna går vägen utmed Torne träsk med fjäll, vissa snöfläckade, på båda sidor om vägen. Detta är en mycket vacker den av väg E10.

Narviks hamn. Här lastas järnmalm från Kiruna.

 

Tyvärr började dagen med hällande regn och låg temperatur, c:a 11-12 grader. Det blev dock ett uppehåll vid färjan mellan Bognes och Skarberget. När färjan går fram mot hamn undrar man var denna hamn ligger och om det finns någon väg från denna hamn. Regn ända fram till Narvik, då blev det ett kort upphåll.

 

 

På väg mot Innhavet. Känns bilden igen?

 

Nu har jag verkligen hamnat bland Norska fjäll, älvar, fjordar och inte minst vägtunnlar. Vägen går upp och ner och runt fjordar så man tror att man har kommit tillbaka till den plats man startade vid. Det är häftig men också tröttsamt att köra, särskilt om det uppstår bilköer, då det är svårt att köra om mer långsamgående fordon. Innhavet är ett samhälle längst in i Sagfjorden. Ligger i Hamaröy kommun. Jag har nu ett rum på Hamaröy Hotell som ligger några meter från E6:an.

Fauske ligger längst in i Saltfjorden. Saltfjorden som tillsammans med de älvar som strömmar ner i fjorden och tidvattnet, ger upphov till den s.k. Saltströmmen. Vattnet som kommer uppifrån älvarna och den ebb som uppstår från Atlanten samtidigt som ett smalt sund ligger mellan dessa båda krafter, innebär att trycket får vattnet att spruta upp kaskader. Fiskar trycks upp mot denna plats och sjöfåglar i tusental tillsammans med fiskare med fiskehov samlas för att äta eller fånga fisken.

 

Vyer från Saltfjället

 

E6:an går över det vidsträckta Saltfjället. Det finns inte mycket att välja på om man skall vidare norrut. Att åka utmed kusten innebär c:a 10 färjor som i och för sig är väldigt trevligt men tar väldigt mycket tid. När jag nu körde över Saltfjället(man passerar även polcirkeln) så hade jag tänkt ta rast med fika och mackor. Det var för kallt, 12 grader och blåsigt, så jag tog fikat i Fauske istället. Fauske ligger vid Saltfjorden och har denna årstid en högre temperatur än uppe på fjället.

 

Vy från hamnen i Mo i Rana. Man kanske kan ana den vackrert gröna färgen på vattnet I Ranafjorden. Typiskt Norskt fjordvatten.

 

Framme i Mo i Rana. Nu tar min resa utmed Blå vägen slut. Nu siktar jag röda Kiruna istället. Blå vägen fortsätter annars ytterligare ett stycke ut till en ort som heter Nesna och ligger närmare Atlantkusten. Mo, som det kallas i folkmun, ligger längst in i Ranafjorden. Därav namnet Rana. Mo kommer av det gamla Mo i Rana som förr hette Moholmen.

Ovan bild tagen från Hemavan

 

Efter frukost hade jag tänkt spola av mc:n litegrann. Åkte ner till macken, det fanns en sån där liten slang man kan använda för att fylla den vattenhink man i sin tur kan använda för att fylla på bilens spolarbehållare. Slangen var trasig! Det skall också sägas att jag inte såg till någon av våra gamla vänner från TV-rutan, Jag tänkte på Ingemar och Stig och dom andra, ni vet. Trots att mc:n var smutsig gick den faktiskt att köra, så jag gjorde det. Jag passerade först Hemavan som ligger någon mil norr om Tärnaby. Hemavan ser ut att ha betydligt mer av anläggningar än Tärnaby. Dessutom ligger det en liten flygplats där. Det går bl.a. Fly till och från Stockholm. Sista men inte minst är Hemavan starten eller slutet på Kungsleden. Den som går mellan Hemavan och Abisko. Vägen som jag nu körde går som i en dalgång med fjäll på båda sidor om vägen dessutom går Umeälven vid sidan om. Mycket vackert. Dalgången sträcker sig fram till Norska gränsen där vägen går mer uppe på fjället. Temperaturen är blygsamma 13-14 grader, uppe på fjället är det bara 12 grader.

Klockan är c:a 13:00 och det har börjat regna. Jag kör vidare mot Vilhelmina, Storuman och sedan Blå vägen mot Tärnaby. Regnet pågår till och från ända fram till Tärnaby. Blå vägen är en turistväg som sträcker sig från Norska Atlantkusten via Umeälven, på den svenska sidan, vidare över Kvarken till finska Vasa och sedan bort mot Ryssland. Den delen som sträcker sig mellan Storuman och Tärnaby saknar de vyer som man hade önskat. Det är mycket skog som skymmer sikten.

 

Kultsjödalen sträcker sig efter Kultsjön mellan Klimpfjäll och Saxnäs. I Saxnäs ser man Marsfjället i bakgrunden. Några kilometer från Saxnäs ligger Trappstegforsen med sin speciella form.

Nu är jag uppe på 876 meters höjd, den högst belägna vägen i landet. Här är det lite kallare, 14 grader och blåsigt, inte läge för fikapaus. Vyerna här är ju väldigt speciella. Det är kargt och fjällen tycks så nära inpå. I Stekenjåkk fanns tidigare en gruva där det bröts flera ädla metaller, men den blev inte så långvarig, 12 år, lades ner 1988.

Vildmarksvägen sträcker sig från Strömsund i Norra Jämtland mot nordväst och över det spektakulära fjället "Stekenjokk". Vidare går vägen in i södra Lappland till Vilhelmina och söderut tillbaka till Strömsund igen om man så vill. En sträcka på ca 500 kilometer.
Jag började min resa på Vildmarksvägen i Gäddede och avslutade den delen i Vilhelmina. Passerade sjöarna Stor- och Lilljorm, Stora Blåsjön, m.fl. Den här vägen upp till Stekenjåkk är mycket vacker med fina naturscener. Vädret var perfekt, strax under 20 grader, växlande molnighet, nästan vindstilla.

Avreser i strålande solsken. Sjön ligger spegelblank. Kör vidare mot Jorm, Stora Blåsjön och Stekenjåkk. Det är trakter där Beppe Wolgers(Dunderklumpen) och Kerstin Ekman(Vargskinnet-trilogin) hämtat inspiration till sina böcker. Båda har/hade anknytning till dessa trakter.

Framme i Gäddede. Bor på Pilgrimshotellet(jag har bott här förr) med fin utsikt, från hotellrummet, över Kvarnbergsvattnet. Det har nästan konstant varit 22 grader, några få stänk längs vägen, lite mer 1,5 mil från Gäddede. I dag har jag kört 33 mil.

En mycket vacker väg med sjöar och små fjäll hela vägen. Det är svårt att fånga allt på bild. Nu hade jag lite otur med en del vägarbeten längs vägen och då kräver det mer koncentration över vägunderlaget, så man hinner inte riktigt med att studera omgivningarna. Bild längs vägen och från glasspaus i Rörviken.